lördag 3 mars 2018

Dag sex

Lördag. Vi skulle starta våra aktiviter senare idag hade vi bestämt. De andra hade blivit ganska sena ute på en bar igår. Vi hade bestämt oss för att starta kl 8 med en promenad och därefter hade jag tänkt att gå till gymmet. När vi gick morgonpromenaden hade redan solen gått upp och det var varmt. Det skulle bli en väldigt varm dag, det kändes.

När vi kom hem fick jag lust att vara ensam och kanske ta en liten utflykt med kamera på magen. Jag frågade en av städerskorna om någon mysig liten by man kunde åka kollektivtrafik till och hon tipsade mig om El Médano en bit härifrån. Det skulle dessutom vara en marknad där just idag. Jag tänkte dock göra mitt gympass först. På vägen till gymmet träffade jag Ulrik. En stockholmare med MS och vi började prata om livet. Vi pratade en bra stund och jag tänkte att jag kanske skulle ta mitt gympass när jag kommit hem istället.

Jag gick tillbaka till rummet och packade ner vatten och kamera i ryggsäcken och gick mot busstationen. Efter ca en kvart började det bränna i vänstra låret igen och det kändes som kramp. Jag slog av på tempot, satte mig och drack vatten och gick sen vidare. Det kan vara vätskebrist tänkte jag. Jag har läst någonstans att man kan få kramp av det. Jag drack lite mer vatten. När jag kom fram till busstationen köpte jag en flaska ananasjuice. Jag hade tagit en vätskeersättning hemma på morgonen och druckit en kopp kaffe. Till frukost åt jag fyra ostskivor, fyra salamiskivor och två ägg med rikligt med salt. Jag tänkte därför att jag kanske behövde lite socker.

När jag lokaliserat buss 470 blev jag plötslig kissnödig. Och det var bråttom. Jag har känt så förut under resan också. Jag blir kissnödig och då måste det ut direkt. Jag gick in på en restaurang och frågade om jag fick låna toa. Jag fick nej av en sur kines. Jag gick till nästa ställe som var ett litet café och beställde en espresso för 1 € och lånade toa. Sedan gick jag till bussen. När jag väntade i solen drack jag ur flaskan med ananasjuice men fick stoppa ner den tomma PET-flaskan i ryggan när bussen kom in. Jag hann inte gå till papperskorgen med den. Och det var tur det (skulle det visa sig). Bussen åkte österut och åkte ner i en massa små samhällen. Efter en kvart blev jag kissnödig igen och det fanns ingen toa på bussen. Det blev bara värre och värre och det var trafikstockningar och det gick jättesakta. Jag tänkte gå av bussen i en annan by för att hitta en toalett men då kom jag att tänka på tomflaskan i ryggsäcken. Jag visste heller inte hur länge resan skulle ta. Det var inte så mycket folk på bussen så jag tog upp flaskan och skruvade av korken. Jag var mycket noga med att inte tappa korken för den skulle jag snart behöva. Helt omärkbart la jag flaskan utmed vänstra låret, lättade på shortsbenet och knölade ner _____ i flaskan. Det var en sådan PET-flaska med stor öppning som tur var. Sedan ställde jag ryggsäcken i knät och lät det ske. Det var helt underbart men jag var rädd att jag skulle känna att flaskan blev full. Som tur var gick det bra. Jag tog bort flaskan, ställde ryggan åt sidan och skruvade på korken. Sedan kunde jag lägga ner flaskan i ryggan igen.

Efter en timme och tio minuter var vi framme. Jag gick ur bussen och blev genast kissnödig igen. Jag sprang ner på stranden och kunde kissa bakom ett buskage. Vid det här laget började jag bli orolig. Började fundera på vad det är som händer med mig egentligen. Vattnet rinner rakt igenom mig. Så fort jag dricker, måste jag kissa. Det är samma som när man har magsjuka. Man dricker ett glas vatten och måste sedan springa och spy. Samtidigt misstänkte jag ju att jag kanske är uttorkad så jag måste ju dricka. Men jag vågade inte. Jag köpte en påse chips och en flaska Icetea med samma flaska med stor mynning. Drack några munnar och åt chips. Det kändes lite bättre. Drack några munnar och åt chips. Sedan var det klippt igen. Jag hittade marknaden och där fanns det en offentlig toalett. Jag slank in på damernas för där var det ledigt. Sedan ville jag bara hem. Jag vågade inte dricka något mer utan hällde ut resten av drycken i en rabatt och började leta efter busshållplatsen för hemresan. Det var en halvtimme kvar innan bussen skulle gå och jag gick in på ett litet köpcenter för att kissa en gång till. Sedan satte jag mig vid busshållplatsen. Bussen var givetvis försenad och jag satt i lä i stekande sol i 45 minuter innan bussen kom. När jag klev ombord var bussen full så jag fick stå. Efter halva resan fick jag ändå en plats bredvid en lortig 150-kilosman som hade skällhosta, ruttnande tänder och klibbiga mysbyxor. Hans telefon ringde också oavbrutet på högsta volym och han väntade otroligt länge innan han swipade bort varje samtal. Jag fick sätta i hörselproppar. Det var lite skönt med AC i bussen i alla fall.

Väl i Los Christianos igen hade jag en promenad på ca 20 minuter hem till anläggningen men det gick bra trots att asfalten kokade. De sista 200 metrarna fick jag springa för att inte kissa ner mig så det var helt fantastiskt att få kissa på den egna toaletten. Nu var jag trygg.

Jag var tagen av dagen. Och utmattad. Jag berättade för Linette och Precken vad som hänt och de skrattade så de kiknade förstås. Men det finns ett allvar i detta också. Det är något med min kropp som inte stämmer. Jag får inte behålla det jag dricker och jag måste dricka för att inte bli uttorkad. Jag måste alltså ha ständigt tryggad tillgång till en toa.

Jag duschade och lade mig på sängen för att självtorka och svalna lite. Sedan var det middag och jag masade mig dit för att få lite mat. Maten har bara blivit sämre och sämre tyvärr och idag var det vedervärdigt. Jag fick i mig en liten bit omelett. Sjömansgryta som luktade ladugård var alternativet.

De andra skulle ut på puben efteråt men jag hade varken lust eller ork.
Jag gick upp till min närmaste supermarket, "Mercadona" och köpte ett winerbröd, lite chips och någon sorts cocos/ananassaft.
Här är ingången till anläggningen.
Och här är utsikten från entrén ner mot strandpromenaden.

Jag var ju tvungen att ta några bilder för bloggen idag. Någon fotografering i El Médano blev det aldrig.

Lägger mig tidigt. Imorgon ska jag ta upp mina problem mad sjuksköterskan här på anläggningen.

2 kommentarer:

  1. Men vilken jobbig situation! Led verkligen med dig när jag läste. Kanske kan det vara uv-infektion? Hoppas du får bra hjälp av sjukvården, likaså att maten blir bättre igen!

    SvaraRadera
  2. Tack Anna! Jag mår ju bra som en brukspatron för övrigt. Idag har det funkat bättre hittills i alla fall.

    SvaraRadera